Träffar

Nu börjar tyvärr många semestrar ta slut och klinikerna öppna efter sommaruppehåll. Många av er är säkert i startgroparna för en ny behandling. Då passar jag på och gör lite reklam för våra fantastiskt givande träffar för ofrivilligt barnlösa. Det finns träffar runt om i landet för både primärt och sekundärt barnlösa.

Jag har gjort en sammanställning här:http://minbebis.com/blogg/libra/traffar/

Hör gärna av er till antingen Barnlängtan eller mig om ni behöver hjälp med att starta träffar i din stad.

/Libra - (Gästbloggare)

Ensamheten

Att vara ofrivilligt barnlös behöver inte bara betyda att man känner en sorg över att inte kunna få barn. Det kan också innebära att man känner sig enormt ensam. Utanför. Det är något som har växt sig starkare inom mig, för varje dag som har gått.

Jag har väl tur som har några vänner kvar som inte har skaffat barn ännu. Jag har även vänner som faktiskt inte vill skaffa barn. Något som för mig känns väldigt skönt. Men samtidigt lite konstigt.

De vänner som har barn träffar jag inte lika ofta längre. Kanske det beror mycket på mig själv. Att jag inte orkar. Att det känns för tungt att träffa dem med deras barn. Men även att de inte har tid. De har fullt upp med sin familj, med sina barn. Sen de vänner som inte har några barn, eller som inte vill ha några barn. De vill gärna ses ute, dricka öl, gå på fest. Det känner jag att jag inte heller riktigt orkar med längre. Jag känner mig väldigt osocial. Orkar inte träffa nya människor. Känner att kroppen inte orkar med att festa längre. Jag står ensam kvar, någonstans mitt i mellan. Jag känner att jag inte hör hemma någonstans längre. Det här utanförskapet tär mycket på mig märker jag.

För ett år sedan så gjorde jag något som jag hade tänkt på ett tag. Jag efterlyste andra ofrivilligt barnlösa för en träff via bloggen. Något som tidigare har känts skrämmande. För hur skulle jag orka träffa nya människor när jag känner mig så där osocial, på botten.

Jag fick svar på mail från några tjejer och vi bestämde ett datum för en träff. Jag kände mig otroligt nervös. Kanske för att de flesta kände mig genom bloggen och att jag inte kände dem alls. Bloggen som är en anonym ventil för mig skulle helt plötsligt inte vara det längre. De skulle få träffa mig i verkligheten. Se personen bakom bloggen. Vågade jag verkligen blotta mig så?

Den första träffen ställde jag in i sista sekund. Jag mådde inte bra. Jag kände mig magsjuk. Kanske jag bara var sådär otroligt nervös så att hela kroppen skrek NEJ! Något som jag har lärt mig att lyssna på. För min egen skull. Jag ångrade mig väldigt mycket efteråt. För det verkade som att de hade haft trevligt. När det var dags för nästa träff så var jag nyopererad för gallblåsan och orkade inte. Jag hade ett skäl. Men började känna att det snart var dags.

Så kom då den dagen när jag vågade sätta mig på tåget mot Helsingborg. Två av de andra tjejerna åkte också med. De var trevliga. Det kändes bra. Vi mötte upp de andra på Knutpunkten och gick vidare till ett café. Där satt vi och pratade i flera timmar. Det som jag hade varit rädd för att prata om kändes helt plötsligt helt naturligt. För vi var på samma plan. Vi hade samma känslor och hade gått igenom samma sak. Vi hade samma längtan. Jag kände att jag äntligen hade hittat hem.

Idag ett år senare träffas vi fortfarande, ca en gång i månaden. Några har blivit gravida och t om mammor och har gått vidare med sina liv. Vi andra finns till för varandra och stöttar och pratar. Några träffar jag t om privat.

Jag känner att jag har hittat vänner för livet. Jag känner mig inte alls lika ensam längre. För det är vanligare än vad man tror med ofrivillig barnlöshet.

Tillsammans blir vi starkare!

Libra (Gästbloggare)

God Jul

Julen närmar sig med stormsteg och för många är det något att se fram emot med efterlängtad samvaro med familj och vänner. Men för dem som går och bär på en ouppfylld barnlängtan kan julen också vara en svår tid som väcker känslor av sorg, utanförskap och avund. Det är känslor som kan kännas både skrämmande, skamfyllda och orättvisa men det är absolut tillåtet att känna så. Vi behöver inte fler anledningar att anklaga oss själva, vi behöver trösta oss själva, ta hand om oss själva och tillåta oss att känna det vi känner.

För vissa är det en enorm tröst att möta andra i samma situation, för andra kan det vara ensamhet och eftertanke som ger perspektiv och så småningom ny kraft. Var du än befinner dig i din barnlängtan och oavsett vilka känslor som julen fyller just dig med så hoppas vi att Patientföreningen Barnlängtan kan vara ett stöd och en hjälp på vägen. 

Vi på Barnlängtan önskar er alla en riktigt God Jul och såklart ett lyckosamt 2013 för alla er som längtar barn. 

Läsvärt!

Vi har lagt till en ny sida på barnlangtan.com för uppsatser, avhandlingar, vetenskapliga artiklar och andra texter skrivna inom ramen för högre utbildning.

Här hittar du bland annat "vår egen" Maria Jönssons (regionalföreningsansvarig) uppsats; Vård på lika villkor? En analys om lagens konsekvenser för ofrivilligt barnlösa.

Och senaste tillskottet, artikeln/reportaget; Rätten till barn - en klassfråga? som är skrivet av Annica Lindberg, student vid Malmö Högskola.

Du kan läsa dessa, samt fler, här.

Tipsa oss gärna om fler uppsatser, avhandlingar och vetenskapliga artiklar och artiklar/reportage som rör ämnet - maila: webmaster@barnlangtan.com Tack!

Ny forskning!

Ibland känns det som att det inte händer något nytt eller att det föregår någon forskning alls om infertilitet och ofrivillig barnlöshet i Sverige. Men det gör det även om man inte kan tro det, det är nog bara våra forskare som är lite för dåliga på att visa det. Fast såklart önskar man att det fanns ännu mer medel till forskning inom det här området, annars kommer Sverige att hamna på efterkälke, om vi inte redan har gjort det inom vissa områden.

På Forskningens dag med temat Frisk som foster – frisk som vuxen föreläste flera forskare och proffessorer om olika forskningsprojekt och i pausen fanns unga forskare som man kunde ställa frågor till och diskutera med. En av dem var biomedicinaren Ida Lindgren som just nu granskar om hormonet FSH både kan hjälpa både honom och henne i sin doktorsavhandling. Läs mer om projektet på Foskning & Hälsas hemsida.

En annan forskare som var där var Margareta Kitlinski som är överläkare på Reproduktionsmedicinskt Centrum i Malmö. Hon tror att en lagom irriterad livmoder kan hjälpa ovilliga embryon att fästa. Mer om hennes mycket intressanta och spännande forskningsprojekt kan du läsa här.

På www.vetenskaphalsa.se har du möjlighet att regelbundet ta del av de senaste forskningsnyheterna från Lunds universitet och Region Skåne inom det medicinska området.

Cornelia - ordförande

TV, film, bok och musiktips!

Klara Zimmergrens sommarprat på P1 i somras är det väl inte många som har kunnat missa. Sommarpratarna visas ju även på TV och härom veckan var det Klaras tur att vara med men det missade jag tyvärr, får ta igen det på SVT Play!

Författaren till boken Väntrum, Cecilia Ekhem, skrev ett bra inlägg på sin blogg med anledning av det här där hon satte ihop en grundkurs i Barnlängtan. Roman, radioprogram, film, musik och även en dikt. Tipsen och länkarna hittar ni på Cecilias blogg, Cecilia Summerar.

Jag tänkte därför fortsätta på film- och musik-temat - "Tears and hope" är en video som många har sett och berörts av. Det är inte alltid så lätt att förklara vad det är man går igenom för de som inte själva har drabbats av ofrivillig barnlöshet och ibland orkar man heller inte prata om det, men om de får se den här videon kanske de förstår lite bättre.

Här är ytterligare en video, som också är ett "awareness"-projekt. Det hade varit en dröm att kunna göra något liknande här i Sverige! Kanske runt Ofrivilligt barnlösas Dag nästa år, om någon vill sponsra oss med resurser och pengar :)

Cornelia - ordförande

Jag tänkte berätta lite om hur jag känner och tänker

Jag tror att de flesta, dock inte alla, känner en enorm längtan efter barn. Jag tror också att denna drift är långt starkare än vi förstår i vår vardag. Med min hänvisning till naturen i denna text vill jag visa hur stark jag tror att driften att låta sin art leva vidare faktiskt är. Den enda art på vår planet som behöver och kan försvara sin drift att leva vidare är människor med fertilitetsproblem. Vi är de enda som måste förklara för vår omvärld varför vi vill ha barn, denna fråga ställs aldrig till någon annan, det är detta jag vill poängtera.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ordet utanförskap i Sverige är synonymt med att inte vara lönearbetare. Jag känner mig helt utanför en stor och viktig del av samhället i och med att jag inte har kommit in i gemenskapen det innebär att ha barn. Jag känner mig utanför när dörren till vården i Sverige slängs igen i ansiktet på mig och min sambo när vi bankar på den. Vi får stå utanför med alla frågor och drömmar kvar. När vi är gravida är alla dörrar  öppna men när missfallet är konstaterat så är man inte vatten värd och dörrarna är både stängda och låsta. Jag känner mig fruktansvärt utanför när vi tvingas lämna vårt land för att få vård utomlands, detta upplever jag som djupt kränkande och otroligt stressande.

Så nog tycker jag att vi lever i ett utanförskap.

När det gäller  frågan om barn är en mänsklig rättighet så var det  DN som skrev detta i sin artikel. Jag skrev att jag inte tyckte det var en mänskligrättighet att få barn.

När jag följer nyhetsflödet så blir jag ofta ledsen, nästan varje vecka går en patientgrupp ut och talar om vilka orättvisor de möter inom vården. Det kan vara att man får en sämre medicin än grannen, man har en ryggmärgsskada och blir inte skickad till den bästa rehabiliteringsplatsen, man får inte den hjälp med hörapparat som man behöver, exemplen är många. P1 hade en programserie om vård på olika villkor och om hur det förhåller sig mellan landstingen och hur människor kan komma i kläm. Landstingen får enbart sina inkomster från skatt på arbete, detta innebär att om du har många grannar med låg eller ingen inkomst så får du sämre vård.

Andra funderingar som jag har är att kostnaderna för att vara sjukskriven inte ligger på landstingen utan på försäkringskassan som staten ansvarar för, detta innebär ju att det inte finns lika starka incitament för att hjälpa en sjuk att snabbt bli frisk och komma tillbaka till arbetslivet och landstingen lider inte någon ekonomisk skada om en människa ställs i vårdkö eller inte får någon behandling alls.

Likadant är det med utbildningar. Nu är det staten som står för vårdutbildningen men det är landstingen som är i behov av läkare och sjuksköterskor  och får problem på grund av att det utbildas för lite personal.

Sverige har en väldigt liten befolkning och att sen dela in den i 20 landsting gör att resurserna blir ännu mindre. Det finns läkare som också argumenterar för att förstatliga vården på grund av all ny teknik som nu finns, är det inte ekonomiskt försvarbart att alla landsting själv ska kunna allt när man  istället kan hjälpas åt med specialistvård.

Jag anser att landstingen inte ska ha ansvar för vården i Sverige 2012, något som bildades 1862, ett år då varken kvinnor eller de flesta män hade någon rösträtt. Argumentet för att ha detta kvar är att man ska ha lokalt självstyre, jag tror det mer är politiker som vill ha sina jobb kvar.

Ett lokalt självstyre ska man ha i frågor som rör det lokala. Sjukdomar är globala och känner inga landstingsgränser, då ska inte vården göra det heller.

Med min hänvisning till ROT vill jag sätta fingret på hur konstigt jag tycker det är att inte staten har ansvar för sjukvården. När vi pratar om vad våra skatter ska gå till så nämner vi alltid vård,skola och omsorg.

Då tycker jag det känns väldigt märkligt att inte staten tar ansvar för detta utan har lagt över ansvaret på kommuner och landsting. Jag vill att staten ska ta över ansvaret för vård i Sverige. Med det menar jag inte att det inte ska finnas privata alternativ utan endast att ansvaret ska vila på staten. Sen kan man låta dom som gör det bäst och billigast sköta själva behandlingen.

För mig känns det märkligt när riksdagspolitiker lägger budgetar om hur mycket pengar man har över och vill spendera. Samtidigt sitter samtliga landsting med ebb i kassan och måste spara och skära ner i verksamheten. Det sker just nu på Karolinska, Sahlgrenska och regionsjukhusen i Skåne. Larmrapporter om hur illa det är ställt i vården duggar tätt, om personal som  går på knäna och patienter som råkar illa ut. Samtidigt vill alla att det ska bli fler jobb.

Om staten hade haft ansvar för vården skulle man kunna välja om man vill satsa på  högteknologiska arbeten inom vården, arbeten som kan rädda, förlänga,förbättra, till och med vara med att skapa liv, eller om man vill satsa på att vi ska kasta ut våra fullt fungerande kök och ersätta dessa till den senaste modellen. Denna prioritering kan aldrig göras under nuvarande ordning.

Nu ställer våra landstingspolitiker ofrivilligt barnlösa mot tex cancervården, en prioritering som vi alltid kommer att förlora. Med mitt argument så vill jag ställa vården av människor mot andra prioriteringar i samhället.

Nu är detta mina personliga åsikter och inte något som vi i Barnlängtan driver.

Mattias Nilsson

Barnlängtan agerar på besluten om infertilitetsbehandling i norra sjukvårdsregionen

Den 26:e september beslutade Norrlandstingens regionsförbund om nya, gemensamma regler för fertilitetsvården i norr. Regelverket innebär en förbättring för lesbiska par, där avgiften för inseminationer tas bort. Antalet IVF utökades från 1 ivf+1 frys om fryst embryo finns till 2 IVF om det inte finns något fryst embryo. PGD fortsätter vara helt förbjudet.

Barnlängtan är mycket kritiska mot förslaget, då 1 IVF+1 frys eller 2 IVF är för lite vård. I samband med detta fick föreningen ett flertal debattartiklar publicerade:

http://op.se/opinion/debatt/1.5125162-ofrivilligt-barnlosa-har-ratt-till-ersattning

http://www.vk.se/706453/norrlandstingen-agerar-orimligt-och-oetiskt

http://norran.se/2012/09/debatt/ofrivilligt-barnlosa-diskrimineras/

http://ltz.se/asikter/debatt/1.5124501-orattvist-for-barnlosa-i-norrlanen

http://st.nu/opinion/debatt/1.5124268-vi-tvingas-utomlands

För att regelverket ska börja gälla behöver det beslutas i landstingsfullmäktige i alla berörda landsting. Barnlängtan har inte släppt frågan och vi kommer kämpa vidare för fler IVF-behandlingar och andra förbättringar. Vår ståndpunkt är att varje patient har rätt till den vård som tillståndet kräver, utan på förhand fastslagna begränsningar.

Kontakta oss om du vill vara med och hjälpa till!

Drömmen om ett barn

Anna och Anders som var med i TV3s dokumentärserie om ofrivillig barnlöshet, Drömmen om ett barn, var med i en artikel i senaste numret av Adoptionscentrum Skånes medlemstidning. Där berättade de om sin adoptionsresa som ganska nyligen har startat. För er som inte får den kan ni läsa på deras blogg www.minlangtanefterdig.blogg.se
Anna är även styrelsemedlem i Barnlängtan Skåne vilket vi är mycket glada över :)

Vinnaren i fototävlingen är utsedd!

Ibland tar saker och ting lite längre tid än man har tänkt sig när man jobbar i en ideell förening. Det är mycket som ska hinnas med och ont om tid. Därför har det tyvärr dragit ut lite längre än utlovat när det gäller fototävlingen som vi utlyste för några månader sedan. Men den som väntar på något gott... ;)

Trumvirvel... Och vinnaren är... Jenny Bergenudd!!!
Ett stort grattis till dig och ett stort tack från oss för den fina tolkningen, den vackra bilden och ett litet extra plus för motiveringen till motivet som löd:
Eftersom att jag har befunnit mig i samma situation som de personer som så intensivt försöker att få barn och har en sån enorm längtan, känns det speciellt att fotografera för denna tävling.
Jag har idag tre fantastiska barn på 10, 9 och 7 år. Detta trodde jag aldrig för 11 år sedan.

Jag har fotograferat min dotters händer när hon håller i två olika stenar.

Det ena motivet har en äggformad sten. Den formen, av ett ägg, har alltid tilltalat mig.
Min tanke med fotot var att det mjuka möter det hårda, de mjuka händerna (hjärtformade) värnar om stenen som kan symbolisera ägget, längtan, men även det tuffa, råa, hårda som man faktiskt genomgår när man försöker får barn, alla behandlingar, alla undringar, allas frågor.
Ja, trots att man är skör och väldigt sårbar, tvingas man bli tuff och hård. Och den hårdheten behöver kärlek och omvårdnad.

Jag har snarlika tankar med det andra motivet med stenen som saknar en bit.
Här kan man se den biten som saknas av stenen som just den biten man känner att man saknar när man är ofrivilligt barnlös.
Här tänker jag också att händerna, det mjuka, värnar om den känslan man har, längtan man har, saknaden man känner.

Vi valde det första motivet med den äggliknande stenen. Och det är precis så vi tänker och känner som Jenny beskriver och den passar jättefint in på hemsidan.

Den fina bilden ligger nu ute på vår hemsida och ett presentkort på bio är på väg hem till Jenny.

/Styrelsen i Barnlängtan