Träffar

Nu börjar tyvärr många semestrar ta slut och klinikerna öppna efter sommaruppehåll. Många av er är säkert i startgroparna för en ny behandling. Då passar jag på och gör lite reklam för våra fantastiskt givande träffar för ofrivilligt barnlösa. Det finns träffar runt om i landet för både primärt och sekundärt barnlösa.

Jag har gjort en sammanställning här:http://minbebis.com/blogg/libra/traffar/

Hör gärna av er till antingen Barnlängtan eller mig om ni behöver hjälp med att starta träffar i din stad.

/Libra - (Gästbloggare)

Väntan & Längtan

De flesta som är ofrivilligt barnlösa verkar tycka att väntan är det värsta. Vi är alla i olika faser av väntan. I början väntar vi på den uteblivna mensen. Den som sällan händer. Händer den så är det bara vår kropp som spelar oss ett spratt. När vi har väntat i ca 1 år så tar vi kontakt med en gynekolog och gör en utredning. Där lämnar vi en massa prover och får åter igen vänta. Några av oss får där reda på vad som gör att vi inte kan bli gravida på naturlig väg. Men de flesta förblir oförklarligt barnlösa. En diagnos som kan vara både bra och dålig. Den ger hopp om att man kanske en dag ska klara av det på egen hand ändå. Men för många övergår det till en frustration när inget händer.

Vi testar på olika hormonbehandlingar för att komma närmre målet av vår längtan. Vi tar tabletter, spray och sprutor. En väntan på att det där perfekta mogna ägget ska infinna sig. Sedan gör vi ett försök, antingen på egen hand eller med hjälp. Då är det dags för den där värsta väntan enligt många. Väntan på ett plus, som oftast till slut visar sig bli ett minus.

Men om man ändå mot förmodan skulle få det där efterlängtade plusset så är tyvärr inte väntan över för det. Många av oss får missfall. Några av oss kommer längre än så men förlorar vårt efterlängtade barn senare i graviditeten. Väntan har övergått till rädsla. Varje dag mår vi dåligt eftersom vi inte tror att det ska gå vägen. Men några av oss kommer i mål. Får vårt efterlängtade barn. Men tyvärr tar inte väntan och längtan slut där för många. Den ofrivilliga barnlösheten gör sig påmind livet ut. Frustrationen av att inte kunna bli gravid på egen hand och välja hur många barn man vill ha.

Sedan finns det tyvärr några av oss som aldrig får något plus eller lyckas. Som efter ett tag av längtan ger upp och bestämmer sig för att adoptera istället. Åter igen blir det en väntan, en lång väntan. Men oftast kan denna väntan vara lättare att hantera. För oftast kommer man i mål. Men det är långt ifrån alla som blir godkända för adoption.

Till sist har vi de som ger upp sin barnlängtan. Där väntan och längtan har gått så långt att man inte orkar längre. Det är ett svårt beslut. Väntan är kanske över. Men längtan kommer alltid att finnas kvar.

Hur ser er väntan och längtan ut?

Efter 6 års försök väntar och längtar vi fortfarande. Vår ängladotter Edda finns kvar i våra tankar och ger oss styrka att orka fortsätta försöka. Någon dag ska vi lyckas. Om det blir med IVF eller adoption vet vi inte ännu.

/Libra - (Gästbloggare)

Månadens Blogg - Augusti

Jag har haft lite paus med månadens blogg. Många bloggare har också valt att pausa lite under sommaren. Men nu tycker jag att det är dags igen. Jag har tipsat om IVF, singel och adoption. Nu tycker jag att det skulle passa med en surrogatblogg. Det är mycket diskussioner kring det just nu. Hur känner ni för surrogat? Jag har lite blandade känslor.

Denna blogg heter www.surrogatbarn.se och där får man följa både Mamman och Pappan som precis har påbörjat ett nytt försök. Denna gången med en ny äggdonator som fick ut hela 33 ägg varav 17 går att använda i ett färskförsök samt frysas in. Spännande! Det som gör det extra intressant är att båda har valt att blogga. Jag önskar er all lycka med detta 2:a försök. :)

/Libra (Gästbloggare)

Månadens Blogg - Juni

Den senaste tiden har det uppmärksammats en del om att singlar också borde ha rätt till behandling för att få sitt efterlängtade barn. Något som verkligen känns som på tiden. För tillfället får inte singlar någon hjälp alls i Sverige utan måste åka utomlands för att få hjälp. Ni kan läsa mer om det HÄR!

Då tycker jag att det passar bra att uppmärksamma en tjej som bloggar om sin ofrivilliga barnlöshet som singel. En Krokig Resa kallar hon bloggen för. Detta är en tjej som bor i Göteborg och som har valt att göra IVF i Danmark. Hon kände att hon inte hade tid att gå att vänta på att den rätte skulle komma och valde då att försöka bli med barn på egen hand. Tyvärr visade det sig att hon har ett lågt AMH-värde och att det då genast blev lite bråttom.

Hon ska nu köra igång sitt tredje försök och vi håller tummarna hårt att det kommer att gå vägen.

 

/Libra (Gästbloggare)  

Månadens blogg - Maj

En ny månad innebär en ny månadens blogg. Ni får gärna tipsa mig om bloggar som ni tycker är värda lite extra uppmärksamhet.

Under maj månad tänkte jag att Drömmar om smått ska få den äran att vara månadens blogg. Hennes blogg handlar om deras resa i adoptionsvärlden.

Vi har försökt lika länge vi två med att skaffa barn, det vill säga 5 år och 9 månader. Vi följdes först åt i ett forum på Familjeliv. Sedan blev det att vi följde varandras bloggar också. På den tiden hade hon en blogg som handlade om IVF.

Efter flera upprepade missfall, utredningar som inte hittat några fel, olika sorters medicinering, hormonstimulering och IVF-försök har dem nu valt att försöka bilda familj genom adoption.

Just nu väntar dem på det spännande samtalet om när de ska få åka och hämta sin son. Jag hoppas så att det där samtalet kommer snart.

 

/Libra (Gästbloggare)

Ensamheten

Att vara ofrivilligt barnlös behöver inte bara betyda att man känner en sorg över att inte kunna få barn. Det kan också innebära att man känner sig enormt ensam. Utanför. Det är något som har växt sig starkare inom mig, för varje dag som har gått.

Jag har väl tur som har några vänner kvar som inte har skaffat barn ännu. Jag har även vänner som faktiskt inte vill skaffa barn. Något som för mig känns väldigt skönt. Men samtidigt lite konstigt.

De vänner som har barn träffar jag inte lika ofta längre. Kanske det beror mycket på mig själv. Att jag inte orkar. Att det känns för tungt att träffa dem med deras barn. Men även att de inte har tid. De har fullt upp med sin familj, med sina barn. Sen de vänner som inte har några barn, eller som inte vill ha några barn. De vill gärna ses ute, dricka öl, gå på fest. Det känner jag att jag inte heller riktigt orkar med längre. Jag känner mig väldigt osocial. Orkar inte träffa nya människor. Känner att kroppen inte orkar med att festa längre. Jag står ensam kvar, någonstans mitt i mellan. Jag känner att jag inte hör hemma någonstans längre. Det här utanförskapet tär mycket på mig märker jag.

För ett år sedan så gjorde jag något som jag hade tänkt på ett tag. Jag efterlyste andra ofrivilligt barnlösa för en träff via bloggen. Något som tidigare har känts skrämmande. För hur skulle jag orka träffa nya människor när jag känner mig så där osocial, på botten.

Jag fick svar på mail från några tjejer och vi bestämde ett datum för en träff. Jag kände mig otroligt nervös. Kanske för att de flesta kände mig genom bloggen och att jag inte kände dem alls. Bloggen som är en anonym ventil för mig skulle helt plötsligt inte vara det längre. De skulle få träffa mig i verkligheten. Se personen bakom bloggen. Vågade jag verkligen blotta mig så?

Den första träffen ställde jag in i sista sekund. Jag mådde inte bra. Jag kände mig magsjuk. Kanske jag bara var sådär otroligt nervös så att hela kroppen skrek NEJ! Något som jag har lärt mig att lyssna på. För min egen skull. Jag ångrade mig väldigt mycket efteråt. För det verkade som att de hade haft trevligt. När det var dags för nästa träff så var jag nyopererad för gallblåsan och orkade inte. Jag hade ett skäl. Men började känna att det snart var dags.

Så kom då den dagen när jag vågade sätta mig på tåget mot Helsingborg. Två av de andra tjejerna åkte också med. De var trevliga. Det kändes bra. Vi mötte upp de andra på Knutpunkten och gick vidare till ett café. Där satt vi och pratade i flera timmar. Det som jag hade varit rädd för att prata om kändes helt plötsligt helt naturligt. För vi var på samma plan. Vi hade samma känslor och hade gått igenom samma sak. Vi hade samma längtan. Jag kände att jag äntligen hade hittat hem.

Idag ett år senare träffas vi fortfarande, ca en gång i månaden. Några har blivit gravida och t om mammor och har gått vidare med sina liv. Vi andra finns till för varandra och stöttar och pratar. Några träffar jag t om privat.

Jag känner att jag har hittat vänner för livet. Jag känner mig inte alls lika ensam längre. För det är vanligare än vad man tror med ofrivillig barnlöshet.

Tillsammans blir vi starkare!

Libra (Gästbloggare)

Månadens blogg - April

Jag som gästbloggar, Libra, tänker lägga upp en blogg i månaden som jag tycker är värd lite extra uppmärksamhet. 

Under april månad så har jag valt att Jakten efter total lycka ska få den äran. Detta är en blogg som ligger mig varmt om hjärtat och som jag har följt väldigt länge. Hon bloggar öppet och känsligt om sin tuffa resa efter att få sitt efterlängtade barn. Efter en fertilitetsutredning fick hon konstaterat en obefintlig ägglossning och PCO/PCOS samt att hennes sambo har väldigt få och slöa spermier. De fick då domen att det är IVF med ICSI som gäller.

De har gjort 5 IVF-försök och 4 FET. Både med egna ägg och spermier samt donerade. De har lyckats bli med barn 5 gånger men tyvärr har 4 av dem slutat med missfall. För tillfället hoppas de på att komma i mål med den pågående graviditeten. De har åkt till Aten och gjort en immunologisk utredning och därefter fått testa diverse olika mediciner. Idag står de i adoptionskö och ska precis starta föräldrautbildningen.

 Jag söker olika bloggar som handlar om ofrivilllig barnlöshet. Finns det någon som har tips på bloggar som handlar om IVF-PGD, adoption, regnbågsfamiljer, singlar, donation eller surrogat så tages de tacksamt emot. Maila mig på librasivf@outlook.com

/Libra (Gästbloggare)

Gästbloggare - Libra

Hej!
Libra kallar jag mig och ska vara gästbloggare här ett tag. I vanliga fall så bloggar jag på minbebis.com/blogg/libra/ Där skriver jag om min och min mans resa i IVF-världen.

Jag tänkte börja med en presentation.

Vi började försöka skaffa barn sommaren 2009. Men inget hände och vi tog kontakt med en fertilitetsklinik. Där blev vi klassade som oförklarligt barnlösa. Vi har idag gjort 5 IVF-försök där vi lyckats 2 gånger. Vi har förlorat vår dotter i vecka 22 samt fått ett MA i vecka 10. De andra försöken har slutat i väldigt tidiga missfall.

Nu står vi i kö för adoption och funderar på att göra ett 6:e IVF-försök innan sommaren. Men först kämpar jag med att få en diagnos på endometrios.

Jag kommer även att lägga upp Månadens Blogg. Så kom gärna med tips på bloggar som handlar om ofrivillig barnlöshet som ni tycker är värda extra uppmärksamhet.

Hoppas ni tycker att det ska bli kul att följa mig.

❤Libra