Ni missar väl inte ...

Barnlängtans årsmöte. I år har vi ett späckat program med bland annat föreläsningar av Copenhagen Fertility Center - om infertilitet, behandlingar m.m, Christina Skogman, barnpsykolog – om föräldraskap och Klara Zimmergren, komiker och skådespelerska – om sin barnlängtansresa, avslutas med frågestund. Allt detta utan kostnad. Vi bjuder dessutom på lunch. Anmäl dig idag!

Välkomna!

Lite av varje

Symposium - Den oändliga reproduktionen!
Tisdagen den 12 februari 2013 kl. 14.00 – 17.00
Aulan, Skånes universitetssjukhus, Lund
Läs mer på vår hemsida eller på Lunds Universitets webbplats.

Barnlängtan söker nya engagerade styrelsemedlemmar!
Vi har för närvarande två annonser ute på volontärbyrån. Du kan hitta dem här, och här.

Fortsatt trevlig dag!

Ofrivillig barnlöshet - Gästblogginlägg

Detta första inlägg på barnlängtansbloggen 2013 är ett gästinlägg skrivet av Cecilia Ekhem som är författare och bloggare, webbplats: Cecilia Summerar
 

Ofrivillig barnlöshet – vem värnar om den längtande och barnen som (kanske) kommer?

För fjorton år sedan var jag höggravid med vårt första barn. Vår dotter. För fyra år sedan hade vi nyss firat den första julen med hennes nyfådde tvåårige lillebror. Fortfarande häpnar jag över att det hände. Jag blev förälder. Jag som var ofrivilligt barnlös och senare hett längtande efter ett andra barn.

Tiden i längtan var så smärtsam. Behandlingarna och sorgen så krävande att jag hamnade i en utmattningsdepression. Det är jag inte ensam om. Så många drabbas av just detta. Livskrisen som förvärras när den drabbade möts av en ofta oförstående omvärld som inte förmår möta smärtan.

”Det är väl bara att försöka igen.”
”Nu när du har fått missfall vet du ju i alla fall att du kan bli med barn.”
”Ni har ju redan ett barn, du kan väl glädjas åt det istället.”
”Du måste slappna av!”
”Ni kan ju alltid adoptera!”

När min kris var över skrev jag romanen Väntrum, den bok jag saknade under min egen smärtfyllda tid. Tackbreven har varit många. Häromdagen kom ett mejl från en läsare som berättade om hur oerhört viktig igenkänningen var för henne och hur tungt det var att inte få fertilitetsklinikens hjälp och stöd i sin depression fastän hon bett om det. De flesta orkar inte ens fråga…

De senaste dagarna har flera tidningar berättat att ofrivilligt barnlösa som förblir barnlösa riskerar dö i förtid. Samtidigt har flera bloggare som är före detta ofrivilligt barnlösa berättat att det är svårt att ta emot sitt barn i ogrumlad lycka efter en tung och utsatt tid av kamp, förtvivlan och förlust.

Detta är en angelägen fråga! Forskning om ofrivillig barnlöshet kan inte enbart handla om hur embryot fäster bäst i livmodern. Det behöver också handla om hur klinikerna och samhället ger stöd åt barnlösa på bästa sätt. Hjälp att uthärda, hjälp att avsluta kampen i tid, hjälp att gå vidare, hjälp att bli trygga föräldrar till de barn som kanske kommer.


Bilden till vänster togs av Peter Nykvist till Väntrum med design av Liselotte Svelander.

Tillsammans med en bloggarkollega publicerade jag sommaren 2011 ett inlägg om behovet av psykologiskt stöd till ofrivilligt barnlösa. Efter detta kontaktade jag alla landets fertilitetskliniker för att fråga hur de såg på den frågan. Ett par engagerade barnmorskor gladde mig med att ringa upp och berätta hur de brann för den här frågan men hur svårt det kan vara att nå de par som man ser behöver hjälp. De allra flesta svarade inte alls eller luddigt intetsägande.

Frågan om psykologiskt stöd till barnlösa verkar idag än mer angelägen. Därför publicerar jag delar av texten igen.

Föreningen Barnlängtan publicerade i slutet av juni 2011 rapporten ”Meningen med livet – Ofrivilligt barnlösas hälsa och livskvalitet” som bygger på enkäter besvarade av personer med erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Så gott som alla, 99%, svarade att deras livskvalitet har påverkats negativt av barnlösheten. Mer än hälften har någon gång under barnlösheten upplevt att de inte vill leva.

Infertilitet drabbar omkring 15% av den del av befolkningen som är i barnafödande ålder och en stor del av dessa som mår psykiskt mycket dåligt av barnlösheten. Trots detta är det psykologiska stödet som erbjuds barnlösa begränsat. Nästan 60% av dem som besvarat Barnlängtans undersökning har inte erbjudits något psykologiskt stöd alls under behandlingarna.

Fertilitetsklinikerna tar emot mängder av privatbetalande patienter vars högsta önskan är att bli föräldrar. Det är inte ovanligt att misslyckade behandlingar leder till att man går vidare från en klinik till en annan, eller kanske flera andra. Det förefaller däremot mycket ovanligt att klinikerna följer upp hur patienterna mår mentalt och tar ansvar för den totala omfattningen av behandlingar. För individen kan det vara oerhört svårt att själv sätta stopp för de påfrestande behandlingarna, och att i tid börja bearbeta tanken på andra alternativ. Adoption eller ett liv utan barn.

Om fertilitetsklinikerna och privata gynekologmottagningar skulle ta ansvar sina patienters mentala hälsa, vilket skulle kunna innebära att behandlingsserier avslutas tidigare, skulle sannolikt resultatet i Barnlängtans undersökning ha sett annorlunda ut. I en svår livskris behöver vi ofta professionell hjälp för att komma vidare, därför bör alla patienter hos fertilitetskliniker erbjudas samtalsstöd. Detta ska ske kontinuerligt. Det räcker inte med ett kuratorssamtal vid inskrivning. Just då är hoppet stort att hjälpen ska komma. Behovet av stöd är större efter de misslyckade behandlingar och missfall som många, kanske majoriteten, av patienterna drabbas av.

Om en så stor del av Sveriges befolkning beroende på barnlöshet upplever meningslöshet och till och med tappar livslusten bör alla organisationer och instanser samverka för att ge det stöd som behövs. De som får barn genom fertilitetsbehandling eller adoption mitt i en obearbetad livskris får svårt att utöva det föräldraskap de vill eller borde. Med andra ord är det inte ”enbart” de femton procenten som drabbas av att ofrivilligt barnlösa inte får det psykologiska stöd de behöver. Tiden av kris kan också drabba de barn som till slut kommer.

Fertilitetskliniker och andra instanser behöver arbeta tydligare med dessa frågor. I avgiften som den vårdsökande betalar för behandling eller utredning borde det t ex kunna ingå erbjudande om flera samtal med psykolog eller kurator.

Om du tycker det här är viktigt, får du gärna sprida den på valfritt sätt, eller kopiera eller använda delar av den här texten på din egen blogg. Och varför inte samtidigt kontakta din fertilitetsklinik eller landstingspolitiker angående möjligheten att få psykologiskt stöd?


/Cecilia

 (Bild, text och bildtext ägs av Cecilia Ekhem - http://cecilia.ekhemmanet.se/ofrivillig-barnloshet-vem-varnar-om-den-langtande-och-barnen-som-kanske-kommer/)

God Jul

Julen närmar sig med stormsteg och för många är det något att se fram emot med efterlängtad samvaro med familj och vänner. Men för dem som går och bär på en ouppfylld barnlängtan kan julen också vara en svår tid som väcker känslor av sorg, utanförskap och avund. Det är känslor som kan kännas både skrämmande, skamfyllda och orättvisa men det är absolut tillåtet att känna så. Vi behöver inte fler anledningar att anklaga oss själva, vi behöver trösta oss själva, ta hand om oss själva och tillåta oss att känna det vi känner.

För vissa är det en enorm tröst att möta andra i samma situation, för andra kan det vara ensamhet och eftertanke som ger perspektiv och så småningom ny kraft. Var du än befinner dig i din barnlängtan och oavsett vilka känslor som julen fyller just dig med så hoppas vi att Patientföreningen Barnlängtan kan vara ett stöd och en hjälp på vägen. 

Vi på Barnlängtan önskar er alla en riktigt God Jul och såklart ett lyckosamt 2013 för alla er som längtar barn. 

Sprid julglädje med Barnlängtan!

Har du en blogg eller hemsida? Om du svarar ja på denna fråga har vi något för dig. Barnlängtan har skapat bilder/banners som du kan placera på din hemsida. När dina blogg- och hemsidebesökare sedan klickar på bilden får dem information och förhoppningsvis gör de sedan en liten donation så att barnlängtan kan fortsätta sitt arbete för ofrivilligt barnlösa. Här får du veta mer och se våra stiliga banners.

Missa inte ...

Medlemsrabatt hos Familjesmycken.se

Barnlängtan har inlett ett samarbete med Familjesmycken.se som gör handgjorda smycken. Nu kan vi erbjuda dig som är medlem i Barnlängtan rabatt på 10% när du köper smycket One World, eller någon av berlockerna Min ängel, Mitt hjärta och Min stjärna. 

Koden för att få rabatten är: barnlängtan (som skrivs in i fältet för rabattkoder). Dessutom! När du köper ett av nämnda smycken går dessutom 10% av förtjänsten till Barnlängtan. Inte nog med att du får en rabatt så skänker du samtidigt något till Barnlängtan!

För dig som ännu inte är medlem erbjuder vi just nu gratis medlemskap de här sista veckorna  av 2012. Anmäl dig i formuläret på denna sida.

Snart är det jul!

Ge bort en gåva eller ett stödmedlemskap

Har du svårt att komma på vad du ska ge i julklapp till familjen? Varför inte ge en julklapp till någon du tycker om och samtidigt göra en god gärning? Riktigt bra julklappsidéer ska ju helst vara till både glädje och nytta. Så varför inte låta årets julklappar verkligen göra skillnad? Du kan antingen köpa ett gåvobevis eller ett stödmedlemskap att ge bort till nära och kära. En meningsfull julklapp som ger hopp och kraft om framtiden att fler kan sluta drömma om en egen familj!

Gåvobevis

Du skänker en valfri summa till oss enkelt genom Payson på vår hemsida. Skriv ”Julgåva” i meddelandet på Payson tillsammans med namn och adress. Så skickar vi ett gåvobevis till dig. Om du vill skriva något ytterligare eller fråga oss något så kontakta oss via mail info@barnlangtan.com så hjälper vi dig. Här kan du se ett exempel på julgåvobeviset som du får.

Stödmedlemskap

Om du vill ge bort ett stödmedlemskap kan du också göra det enkelt genom att betala med kort genom Payson- www.barnlangtan.com/bli-medlem. Det går också bra att få en faktura genom att fylla i formuläret i stället. Tänk på att fylla i uppgifterna för den personen som du vill ge bort stödmedlemskapet till då det är den personen som vi ska registrera i vårt medlemsregister.

Läsvärt!

Vi har lagt till en ny sida på barnlangtan.com för uppsatser, avhandlingar, vetenskapliga artiklar och andra texter skrivna inom ramen för högre utbildning.

Här hittar du bland annat "vår egen" Maria Jönssons (regionalföreningsansvarig) uppsats; Vård på lika villkor? En analys om lagens konsekvenser för ofrivilligt barnlösa.

Och senaste tillskottet, artikeln/reportaget; Rätten till barn - en klassfråga? som är skrivet av Annica Lindberg, student vid Malmö Högskola.

Du kan läsa dessa, samt fler, här.

Tipsa oss gärna om fler uppsatser, avhandlingar och vetenskapliga artiklar och artiklar/reportage som rör ämnet - maila: webmaster@barnlangtan.com Tack!

Jag tänkte berätta lite om hur jag känner och tänker

Jag tror att de flesta, dock inte alla, känner en enorm längtan efter barn. Jag tror också att denna drift är långt starkare än vi förstår i vår vardag. Med min hänvisning till naturen i denna text vill jag visa hur stark jag tror att driften att låta sin art leva vidare faktiskt är. Den enda art på vår planet som behöver och kan försvara sin drift att leva vidare är människor med fertilitetsproblem. Vi är de enda som måste förklara för vår omvärld varför vi vill ha barn, denna fråga ställs aldrig till någon annan, det är detta jag vill poängtera.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ordet utanförskap i Sverige är synonymt med att inte vara lönearbetare. Jag känner mig helt utanför en stor och viktig del av samhället i och med att jag inte har kommit in i gemenskapen det innebär att ha barn. Jag känner mig utanför när dörren till vården i Sverige slängs igen i ansiktet på mig och min sambo när vi bankar på den. Vi får stå utanför med alla frågor och drömmar kvar. När vi är gravida är alla dörrar  öppna men när missfallet är konstaterat så är man inte vatten värd och dörrarna är både stängda och låsta. Jag känner mig fruktansvärt utanför när vi tvingas lämna vårt land för att få vård utomlands, detta upplever jag som djupt kränkande och otroligt stressande.

Så nog tycker jag att vi lever i ett utanförskap.

När det gäller  frågan om barn är en mänsklig rättighet så var det  DN som skrev detta i sin artikel. Jag skrev att jag inte tyckte det var en mänskligrättighet att få barn.

När jag följer nyhetsflödet så blir jag ofta ledsen, nästan varje vecka går en patientgrupp ut och talar om vilka orättvisor de möter inom vården. Det kan vara att man får en sämre medicin än grannen, man har en ryggmärgsskada och blir inte skickad till den bästa rehabiliteringsplatsen, man får inte den hjälp med hörapparat som man behöver, exemplen är många. P1 hade en programserie om vård på olika villkor och om hur det förhåller sig mellan landstingen och hur människor kan komma i kläm. Landstingen får enbart sina inkomster från skatt på arbete, detta innebär att om du har många grannar med låg eller ingen inkomst så får du sämre vård.

Andra funderingar som jag har är att kostnaderna för att vara sjukskriven inte ligger på landstingen utan på försäkringskassan som staten ansvarar för, detta innebär ju att det inte finns lika starka incitament för att hjälpa en sjuk att snabbt bli frisk och komma tillbaka till arbetslivet och landstingen lider inte någon ekonomisk skada om en människa ställs i vårdkö eller inte får någon behandling alls.

Likadant är det med utbildningar. Nu är det staten som står för vårdutbildningen men det är landstingen som är i behov av läkare och sjuksköterskor  och får problem på grund av att det utbildas för lite personal.

Sverige har en väldigt liten befolkning och att sen dela in den i 20 landsting gör att resurserna blir ännu mindre. Det finns läkare som också argumenterar för att förstatliga vården på grund av all ny teknik som nu finns, är det inte ekonomiskt försvarbart att alla landsting själv ska kunna allt när man  istället kan hjälpas åt med specialistvård.

Jag anser att landstingen inte ska ha ansvar för vården i Sverige 2012, något som bildades 1862, ett år då varken kvinnor eller de flesta män hade någon rösträtt. Argumentet för att ha detta kvar är att man ska ha lokalt självstyre, jag tror det mer är politiker som vill ha sina jobb kvar.

Ett lokalt självstyre ska man ha i frågor som rör det lokala. Sjukdomar är globala och känner inga landstingsgränser, då ska inte vården göra det heller.

Med min hänvisning till ROT vill jag sätta fingret på hur konstigt jag tycker det är att inte staten har ansvar för sjukvården. När vi pratar om vad våra skatter ska gå till så nämner vi alltid vård,skola och omsorg.

Då tycker jag det känns väldigt märkligt att inte staten tar ansvar för detta utan har lagt över ansvaret på kommuner och landsting. Jag vill att staten ska ta över ansvaret för vård i Sverige. Med det menar jag inte att det inte ska finnas privata alternativ utan endast att ansvaret ska vila på staten. Sen kan man låta dom som gör det bäst och billigast sköta själva behandlingen.

För mig känns det märkligt när riksdagspolitiker lägger budgetar om hur mycket pengar man har över och vill spendera. Samtidigt sitter samtliga landsting med ebb i kassan och måste spara och skära ner i verksamheten. Det sker just nu på Karolinska, Sahlgrenska och regionsjukhusen i Skåne. Larmrapporter om hur illa det är ställt i vården duggar tätt, om personal som  går på knäna och patienter som råkar illa ut. Samtidigt vill alla att det ska bli fler jobb.

Om staten hade haft ansvar för vården skulle man kunna välja om man vill satsa på  högteknologiska arbeten inom vården, arbeten som kan rädda, förlänga,förbättra, till och med vara med att skapa liv, eller om man vill satsa på att vi ska kasta ut våra fullt fungerande kök och ersätta dessa till den senaste modellen. Denna prioritering kan aldrig göras under nuvarande ordning.

Nu ställer våra landstingspolitiker ofrivilligt barnlösa mot tex cancervården, en prioritering som vi alltid kommer att förlora. Med mitt argument så vill jag ställa vården av människor mot andra prioriteringar i samhället.

Nu är detta mina personliga åsikter och inte något som vi i Barnlängtan driver.

Mattias Nilsson