Elida fick barn med hjälp av embryodonation: "Det här är min livsdröm"
Singel och problem med äggstockarna. Men Elida hade en stark barnlängtan. Efter elva inseminationsförsök och fyra ivf-behandlingar blev drömmen äntligen verklighet – med hjälp av embryodonation.
Elida Kindh
Ålder: 33.
Familj: Eliana, 8 månader.
Bor: I Göteborg.
Fick barn genom:Embryodonation.
Familj: Eliana, 8 månader.
Bor: I Göteborg.
Fick barn genom:Embryodonation.
Så funkar embryodonation
Frysta, befruktade ägg som blivit över vid ivf-försök sätts in i livmodern. Emellertid är embryodonation i dag inte lagligt i Sverige, men Statens medicinsk-etiska råd kom nyligen med en rapport där de anser att det inte längre finns några etiska hinder för det. Det är alltså möjligt att det blir tillåtet i framtiden, även om det är svårt att säga när. I så fall skulle det röra
sig om att par som gjort assisterad befruktning och har embryon kvar i frysen donerar.
sig om att par som gjort assisterad befruktning och har embryon kvar i frysen donerar.
– Jag var bara 30, men mina äggstockar reagerade som om jag fyllt 40. Och snart var de som en 50-årings. Jag gick helt enkelt in i klimakteriet, berättar Elida Kindh.
År 2007 gjorde hon sin första inseminering. Det skulle bli elva sammanlagt, följt av fyra ivf-behandlingar (in vitro-fertilisering, detsamma som provrörsbefruktning).
Redan innan hade hon hört om en klinik som gjorde embryodonationer. Inte i Sverige, här är det ännu inte tillåtet, utan i Polen. Man använder befruktade ägg som blivit över när par har gjort ivf-försök och valt att donera anonymt. Först kändes det helt fel, på gränsen till oetiskt. Men när även ivf misslyckades ändrade Elida uppfattning.
– Jag såg plötsligt med isande klarsyn att ett liv utan barn för mig kan blir bra, men aldrig lika bra. Det här var min livsdröm.
Första resan till Polen gjorde hon 2010. Hemma i Sverige fick Elida stimulera fram ägglossning för att livmodern skulle bli mottaglig, medan embryot som varit fryst i flera år tinades upp. Elida blev gravid på första försöket, men ultraljudet runt vecka 20 visade att fostret dött. Ett andra försök slutade i missfall och i december 2011 gjorde hon sitt tredje. Än en gång blev hon gravid och den här gången stannade bebisen kvar! Men det var en graviditet full av oro. En oro som inte försvann efter att Eliana var född. Sällan har väl en mamma vaktat sin dotters andningslarm så noga.
– Den här första babylyckan hade inte jag; jag var mest chockad. Men sedan minns jag att hon låg i vaggan och sov. Jag stod och tittade på barnkläder på tork. Och jag började gråta för jag insåg att oj, vad lycklig jag är.
Elida berättar redan för Eliana hur hon kom till (även om hon ännu inte förstår) för att höra hur orden ska låta: ”I ett annat land var det en familj som fick hjälp att göra bebisgroddar. De fick några kvar som de gav till en mamma som inga hade.” Annars funderar hon inte över att hon inte är Elianas genetiska mamma.
– Förutsättningen för att just Eliana blev till, är att det var just vi tre som gjorde henne.
År 2007 gjorde hon sin första inseminering. Det skulle bli elva sammanlagt, följt av fyra ivf-behandlingar (in vitro-fertilisering, detsamma som provrörsbefruktning).
Redan innan hade hon hört om en klinik som gjorde embryodonationer. Inte i Sverige, här är det ännu inte tillåtet, utan i Polen. Man använder befruktade ägg som blivit över när par har gjort ivf-försök och valt att donera anonymt. Först kändes det helt fel, på gränsen till oetiskt. Men när även ivf misslyckades ändrade Elida uppfattning.
– Jag såg plötsligt med isande klarsyn att ett liv utan barn för mig kan blir bra, men aldrig lika bra. Det här var min livsdröm.
Första resan till Polen gjorde hon 2010. Hemma i Sverige fick Elida stimulera fram ägglossning för att livmodern skulle bli mottaglig, medan embryot som varit fryst i flera år tinades upp. Elida blev gravid på första försöket, men ultraljudet runt vecka 20 visade att fostret dött. Ett andra försök slutade i missfall och i december 2011 gjorde hon sitt tredje. Än en gång blev hon gravid och den här gången stannade bebisen kvar! Men det var en graviditet full av oro. En oro som inte försvann efter att Eliana var född. Sällan har väl en mamma vaktat sin dotters andningslarm så noga.
– Den här första babylyckan hade inte jag; jag var mest chockad. Men sedan minns jag att hon låg i vaggan och sov. Jag stod och tittade på barnkläder på tork. Och jag började gråta för jag insåg att oj, vad lycklig jag är.
Elida berättar redan för Eliana hur hon kom till (även om hon ännu inte förstår) för att höra hur orden ska låta: ”I ett annat land var det en familj som fick hjälp att göra bebisgroddar. De fick några kvar som de gav till en mamma som inga hade.” Annars funderar hon inte över att hon inte är Elianas genetiska mamma.
– Förutsättningen för att just Eliana blev till, är att det var just vi tre som gjorde henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.