Johanna Sturesson på tidningen Smålandsposten har skrivit en ledare om surrogatmödraskap:
"Det handlar som så ofta om rättigheter. Vuxnas rätt att få barn. Och som vanligt är det de vuxnas perspektiv som går först. Inte barnens.
Surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige i dag, men en utredning pågår som ska vara klar 2015. Och nyligen i en intervju i Ekot sa jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) att hon är för att kvinnor ska få bära på andra människors barn. Så länge pengar inte är inblandade.
Sedan en tid är Centerpartiet också för att tillåta så kallat filantropiskt surrogatmödraskap, där ekonomisk ersättning alltså inte får förekomma. Jämställdhetsministerns parti, liksom Socialdemokraterna och Moderaterna har inte tagit ställning än. Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är de enda partierna som klart säger nej.
Att det ska bli tillåtet att bära ett barn till ofrivilligt barnlösa kan tyckas vara en fin tanke. Men då glömmer man bort problem som bör tas i beaktning. Det handlar om etiska förhållningssätt. Många förfasas över den industri som surrogatmödraskap innebär världen över. Ekonomiskt utsatta kvinnor blir verktyg för välbärgade par som inte kan få egna barn. Riskerna står de fattiga kvinnorna för medan mottagaren av slutprodukten, en bebis, bara betalar. En sådan ordning förkastar de flesta svenska debattörer på området.
Men oavsett om man vill tillåta ekonomisk ersättning eller inte är det helt omöjligt att utesluta att betalning ändå sker. Pengar under bordet kan svårligen stoppas. Därmed också att kvinnor går med på att bära andras barn på grund av ekonomiska behov.
Vidare, och kanske framför allt, finns viktiga frågeställningar som handlar om barnens rätt. Att bäras av en kvinna i nio månader påverkar ett barn, oberoende av vems ägget är. Kvinnan som bär barnet är oavsett om man vill det eller ej en del av barnets biologiska ursprung.
Kajsa Ekis Ekman, som har studerat surrogatmödraskap och skrivit boken Varat och varan, menar att barnet blir till en ägodel eller produkt. Att det går att avtala bort ett barn som man burit på, utan att barnet får säga sitt, bidrar till en slags varufiering. Den förvandlingen gäller också kvinnan som bär på barnet. Hon är en maskin eller en naturresurs, oavsett om pengar är inblandade eller inte. Både barnet och kvinnan blir till för någon annan, inte sig själva. Det är skarpa argument som förespråkare av surrogatmödraskap väljer att bortse från. Att barnlösa pars rättigheter blir kvinnors och barns skyldigheter.
Sedan finns också praktiska problem. Vad händer om kvinnan som bär barnet ångrar sig, hur ska man förhålla sig till det? Och frågor kring vad som händer om komplikationer uppstår är alls inte ovidkommande.
Det finns många faktorer att väga in. Och framförallt är det viktigt att tala om det perspektiv som så ofta glöms bort. Barnens."
Gå gärna in och dela med er av era åsikter i ämnet via länken!
Sedan en tid är Centerpartiet också för att tillåta så kallat filantropiskt surrogatmödraskap, där ekonomisk ersättning alltså inte får förekomma. Jämställdhetsministerns parti, liksom Socialdemokraterna och Moderaterna har inte tagit ställning än. Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är de enda partierna som klart säger nej.
Att det ska bli tillåtet att bära ett barn till ofrivilligt barnlösa kan tyckas vara en fin tanke. Men då glömmer man bort problem som bör tas i beaktning. Det handlar om etiska förhållningssätt. Många förfasas över den industri som surrogatmödraskap innebär världen över. Ekonomiskt utsatta kvinnor blir verktyg för välbärgade par som inte kan få egna barn. Riskerna står de fattiga kvinnorna för medan mottagaren av slutprodukten, en bebis, bara betalar. En sådan ordning förkastar de flesta svenska debattörer på området.
Men oavsett om man vill tillåta ekonomisk ersättning eller inte är det helt omöjligt att utesluta att betalning ändå sker. Pengar under bordet kan svårligen stoppas. Därmed också att kvinnor går med på att bära andras barn på grund av ekonomiska behov.
Vidare, och kanske framför allt, finns viktiga frågeställningar som handlar om barnens rätt. Att bäras av en kvinna i nio månader påverkar ett barn, oberoende av vems ägget är. Kvinnan som bär barnet är oavsett om man vill det eller ej en del av barnets biologiska ursprung.
Kajsa Ekis Ekman, som har studerat surrogatmödraskap och skrivit boken Varat och varan, menar att barnet blir till en ägodel eller produkt. Att det går att avtala bort ett barn som man burit på, utan att barnet får säga sitt, bidrar till en slags varufiering. Den förvandlingen gäller också kvinnan som bär på barnet. Hon är en maskin eller en naturresurs, oavsett om pengar är inblandade eller inte. Både barnet och kvinnan blir till för någon annan, inte sig själva. Det är skarpa argument som förespråkare av surrogatmödraskap väljer att bortse från. Att barnlösa pars rättigheter blir kvinnors och barns skyldigheter.
Sedan finns också praktiska problem. Vad händer om kvinnan som bär barnet ångrar sig, hur ska man förhålla sig till det? Och frågor kring vad som händer om komplikationer uppstår är alls inte ovidkommande.
Det finns många faktorer att väga in. Och framförallt är det viktigt att tala om det perspektiv som så ofta glöms bort. Barnens."
Gå gärna in och dela med er av era åsikter i ämnet via länken!
