måndag 20 januari 2014

Åsa Erlandson

Åsa Erlandson har skrivit en bra krönika i Aftonbladet Wendela:


”Kämpar inte bara mot ofrivillig barnlöshet - även mot attityder”

Åsa Erlandson ger er en hjälpande parlör


Kajsa och Åsa fick barn efter 20 försök. Par som har svårt att få barn kämpar inte bara mot ofrivillig barnlöshet – utan mot omgivningens attityder. Här är därför en liten parlör, nästa gång de tjatiga papegojorna anfaller.

 ”Det är ingen mänsklig rättighet att skaffa barn”
Nej, och ingen har påstått det heller. Det är sällan man ser ofrivilligt barnlösa stå utanför FN–skrapan i New York och vägra gå därifrån förrän de har fått ett barn med sig hem. Barnlängtan handlar inte om regler och rättigheter, utan om en längtan så stark att hjärtat blöder och det kan inga snusförnuftiga kommentarer i världen ändra på. Eftersom vi har ett djupt orättvis system där chanserna att bli förälder beror på var du bor (vissa landsting erbjuder tre provrörsbefruktningar, andra bara ett) och eftersom det ofta krävs fler försök, slutar det med att många par själva bekostar sin barnlängtan. Och då kan du sluta tjata om dina skattepengar.

 ”Man kan ju lika gärna adoptera”
Väntetider, åldersgränser och en mängd mer eller mindre fantasifulla krav på hur du lever ditt liv sätter käppar i hjulet för de som vill adoptera ett barn. Vissa länder accepterar till exempel inte att du har genomgått en skilsmässa tidigare i livet, eller att du är homosexuell. Vill du ha ett barn från Kina får du inte ha några synliga tatueringar (!). Att adoptera är kort sagt en djungel att ta sig igenom med ändlösa blanketter och utredningar, så det handlar inte om något kräset krav på att det måste vara ett biologiskt barn. Och förresten, om det hade varit så himla ”lika gärna” – varför adopterade du inte själv och slapp gå igenom nio magtunga månader och en smärtsam förlossning?

 ”Fler barn bidrar bara till överbefolkningen i världen”
Det mest tröttsamma argumentet av alla, eftersom det är både gammalt och felaktigt. Världsberömda professorn Hans Rosling har i flera år försökt döda myten om barnexplosionen som tynger jordklotet, men han kämpar i motvind. Så vi tar det igen: Antalet födda per år slutade att öka för över 20 år sedan, peak child nåddes redan 1990. Det innebär att den fortsatta befolkningsökningen helt enkelt består av gamla som lever längre. Att kräva att man ska ta hänsyn till ett globalt fenomen, ”överbefolkningen”, i sitt privata livsval att bli förälder är lika dumt som att dra slutsatsen att vi borde stänga alla äldreboenden och sluta rädda livet på våra gamla. För överbefolkningens skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.