Donatorbarn

Artikel ifrån Sundsvalls Tidning

Fotograf: Mårten Englin

"Hon är pusselbiten som har saknats"

Man skulle kunna säga att storken kom med Freya.
Hon är ett donatorbarn och blev till med hjälp av insemination på Storkkliniken i Köpenhamn.
– Hon är det mest fantastiska som hänt mig, säger Lise-Lott Andersson.

Freya kommer krypande på golvet när vi stiger innanför dörren. Hon söker direkt kontakt. Och det brukar hon göra, berättar mamma Lise-Lott.

– Hon är väldigt social, lättsam och glad i alla människor. Hon söker mycket kontakt med andra.

Att bli mamma var en stor omställning för Lise-Lott. Nu kan hon inte tänka sig ett liv utan Freya.

Innan Freya föddes hade hon tagit hand om andras barn och även arbetat på dagis.

– Jag var trygg i mig själv när jag blev mamma.

Men vägen dit var däremot inte enkel.

– Jag hade i många år drömt om att bli mamma men träffade aldrig den rätta mannen som ville ha barn.

Lise-Lott valde att ta kontakt med Storkkliniken i Köpenhamn. 2009 gjorde hon två försök att bli med barn. I november 2011 gjordes nya försök. På femte försöket, den 1–2 april 2012, blev Lise-Lott gravid med Freya.

– Hon är ett litet aprilskämt, säger Lise-Lott humoristiskt.

Hon ångrar inte en sekund att hon tog beslutet att bli gravid.

– Det är det bästa beslutet jag har tagit. Jag är så enormt stolt och glad.

Lise-Lott valde en så kallad öppen donator. Det innebär att Freya, när hon är 18 år gammal, kan få reda på vem hennes donator är.

– Jag ville att Freya själv skulle få fatta det beslutet.

Det Lise-Lott vet om donatorn är dennes ögonfärg, hårfärg, längd och vikt. Och hon vet att det är en man från Skandinavien och att han är ung.

Skulle du vilja veta vem det är?

– Jag är otroligt nyfiken på vem det är, säger Lise-Lott som kommer att stötta Freya till hundra procent om hon en dag bestämmer sig för att ta reda på vem donatorn är.

– Jag är otroligt tacksam för den mannen. Resultatet blev otroligt fint, säger Lise-Lott och får tårar i ögonen av tacksamhet.

Freya är fortfarande på bra humör, precis som hon brukar vara. Hennes dagar är fyllda av spännande aktiviteter. På måndagar och fredagar besöker hon kyrkis, på onsdagar är det babysång och en dag i veckan hälsar hon på hos gammelmormor. Däremellan träffar hon kompisar och hon har dessutom hunnit med några besök på Drakborgen. Och så träffar hon på mormor, morbror och sina kusiner.

Lise-Lott försöker se till att Freya får träffa manliga förebilder. Morbror Kent är en av dem.

Lise-Lott har hela tiden varit öppen med att Freya är ett donatorbarn och hon har enbart mött positiva reaktioner. När hon inte har en pappa i sitt eget hem får hon ge morbror Kent ett paket i stället när det är fars dag.

– Det är nog värre att ha en pappa som inte bryr sig än att inte ha en pappa alls, säger Lise-Lott som en dag hoppas hitta en man som kan ta på sig papparollen för Freya.

Freya skiner som en solstråle hemma i Smedsböle. Att hon sprider lycka går inte att missa.

– Hon är pusselbiten som har saknats i mitt liv i alla år, säger Lise-Lott.