Angående föregående inlägg här så kommer här lite hjälp som underlättar både för er och för oss.
Vi har nu skapat och påbörjat ett dokument i Google Docs med olika rubriker där man kan beskriva vilka svårigheter man som ofrivilligt barnlös möter i vardagen. Om ni följer den här länken, https://docs.google.com/document/d/1OU0kzGANI9lfj7_jUY31OIWqGicdr_r3aozlHaOIrnw/edit, så är dokumentet offentligt och tillåtet för redigering. Bara fyll på så mycket ni vill och lägg gärna till fler rubriker om ni saknar någon Sen sammanställer vi det.
Vi hade blivit oerhört tacksamma om ni vill hjälpa oss att fylla i det här Och sprid det gärna till fler!
Tack på förhand!
p.s Det här är såklart helt anonymt! Gör gärna en liten anteckning i form av ett streck längst ner upp i dokumentet om ni har fyllt i det så kan vi se hur många som har skrivit i det.
söndag 2 september 2012
lördag 1 september 2012
Vi behöver er hjälp!
Barnlängtan behöver er hjälp! Vi va på ett inte allt för upplyftande möte med Socialstyrelsen häromdagen för att fråga varför de hela tiden avslår vår ansökan om statsbidrag, vilket vi måste få för att föreningen ska kunna fortsätta sitt arbete.
Vi behöver inte övertyga dem om att vi har en funktionsnedsättning, vi frågade rätt ut och där var det inga problem. Nä det de hänger upp sig på är, pga deras okunskap och ointresse, är att de inte anser att vi har stora, stora svårigheter i vardagen pga vår funktionsnedsättning och sjukdom, nedsatt fertilitet/ofrivillig barnlöshet. Nu måste vi försöka göra allt vi kan för att skriva om och påvisa på olika sätt att de har fel och beviljar oss bidraget.
Det hjälpte inte att komma dragandes med depression "för alla råkar ut för problem och riskerar o bli deprimerade och dessutom var det ju bara att gå till doktorn och bli frisk från en depression", enligt deras jurist.
Och enligt deras utredare gilldes inte vår enkät, Meningen med livet, då kunde ju vem som helst svara på den. Eh, ja, det hade väl varit helt fel att bara låta personer som frivilligt är medlemmar i en organisation att svara på den, det hade ju inte blivit rättvist, man måste ju vända sig till hela patientgruppen. Och tillhör man inte den så kan man omöjligt svara på undersökningen, och varför skulle man ens vilja göra det. Och i vilket regelverk står det att en enkät endast är giltig om medlemmar i en förening svarar?!
Det ni kan hjälpa oss med är att beskriva hur ni påverkas av er infertilitet i vardagen. Fysiska svårigheter, smärtor, komplikationer, det vardagliga livet och hur påverkas du, din ekonomi och ditt liv om du blir skuldsatt pga det här osv. Så att vi har så mycket fakta från er vår patientgrupp som möjligt. Antingen i kommentarer här eller till info@barnlangtan.com Vi behöver det snarast då ansökan ska vara klar och skickas senast den 12 september.
Vi måste bara klara det här! Hjälp oss så att vi kan fortsätta att verka för ofrivilligt barnlösas rättigheter, ge stöd och förebyggande arbete.
lördag 18 augusti 2012
Fast i byråkratin
Vi har snart fått ihop alla våra underlag som ska gå iväg för validering innan de ska skickas till Litauen för översättning och handläggning.
Kvar har vi ett läkarintyg, som inte får vara äldre än tre månader då det sänds till utlandet och kostar 1000 kr per person. Undersökningen skiljer sig inte från en vanlig läkarundersökning och proverna är de samma men trots det gäller inte högkostnadsskyddet och kostar mer än tre gånger så mycket.
Det här intyget måste förnyas vid minst tre tillfällen.
Vi har även kvar ett psykologutlåtande som ska styrka vad soc och vår medgivandeutredning redan fastställt, nämligen att vi är lämpliga som adoptivföräldrar.
Det är här jag reagerar som starkast.
Inte mot intyget i sig utan mot kostnaden som Sveriges psykologer tycker sig ha rätt att ta ut för en ren formalitet.
Vi har varit i kontakt med en mängd olika psykologer och kostnaden varierar på mellan 2-10 000 kr per person och då är det bara för att skriva själva intyget, sedan tillkommer ca 2-4 besök som de vill ha 750-1000 kr för, per person och gång.
Som blivande adoptivförälder har man redan blivit granskad in och ut, upp och ner otaliga gånger att dessutom bli, vad jag anser, utnyttjad av Sveriges läkarkår och psykologer, det tycker jag är tragiskt och för mina tankar till de korrumperade öststatsländerna!
Kvar har vi ett läkarintyg, som inte får vara äldre än tre månader då det sänds till utlandet och kostar 1000 kr per person. Undersökningen skiljer sig inte från en vanlig läkarundersökning och proverna är de samma men trots det gäller inte högkostnadsskyddet och kostar mer än tre gånger så mycket.
Det här intyget måste förnyas vid minst tre tillfällen.
Vi har även kvar ett psykologutlåtande som ska styrka vad soc och vår medgivandeutredning redan fastställt, nämligen att vi är lämpliga som adoptivföräldrar.
Det är här jag reagerar som starkast.
Inte mot intyget i sig utan mot kostnaden som Sveriges psykologer tycker sig ha rätt att ta ut för en ren formalitet.
Vi har varit i kontakt med en mängd olika psykologer och kostnaden varierar på mellan 2-10 000 kr per person och då är det bara för att skriva själva intyget, sedan tillkommer ca 2-4 besök som de vill ha 750-1000 kr för, per person och gång.
Som blivande adoptivförälder har man redan blivit granskad in och ut, upp och ner otaliga gånger att dessutom bli, vad jag anser, utnyttjad av Sveriges läkarkår och psykologer, det tycker jag är tragiskt och för mina tankar till de korrumperade öststatsländerna!
fredag 10 augusti 2012
Adoptionsprocessens prövningar
Det är inte alla som landar i beslutet att adoption är det rätta.
Hade vi varit yngre hade vi kanske valt att fortsätta med IVF eller äggdonation, vem vet.
Helt klart är att det är en prövning, oavsett beslut.
För oss har processen långsamt fått växa fram och vi var inte helt i fas. Jag var den som kom till insikt om att adoption kändes rätt först och för min man har det tagit längre tid.
När vi väl stod enade kring vår nya framtidsvision inleddes processen med ett obligatoriskt informationsmöte hos stadsdelsförvaltningen. Det finns många olika socialsekreterare/utredare och ibland finns det möjlighet att byta.
Gör det om personkemin inte stämmer!!
Vi hade turen att få en annan utredare än den vi mötte på första mötet. Hade vi inte fått det är det inte säkert att vi orkat ta oss igenom hela utredningen.
Som blivande adoptivförälder måste man genomgå en föräldrautbildning som belyser de särskilda utmaningar man står inför då man tar emot ett adoptivbarn. Sju kvällar spenderade vi tillsammans med andra barnalängtande par i en lokal på söder i Stockholm medan julshopping pågick i kvarteren runt omkring. Vi vände ut-och-in på olika känslor, argument och oss själva men vi knöt också band till andra i liknande situation.
Efter godkänd utbildning var det dags att möta vår utredare för bedömning. Det var svårt att bli så granskad in i minsta detalj, även om jag kan förstå vikten av det. Det finns så många människor som är olämpliga som föräldrar och kan "skaffa" barn hur som helst, var är rättvisan i det?
Under nästan tre månader bjöd vi in vår utredare i våra innersta själsliga och fysiska rum, vi analyserades, ifrågasattes, uppmuntrades, samlade underlag, dokument och referenser.
Den 28/6, efter nästan ett helt år totalt, blev vi godkända.
Nu kan processen börja på allvar!
Hade vi varit yngre hade vi kanske valt att fortsätta med IVF eller äggdonation, vem vet.
Helt klart är att det är en prövning, oavsett beslut.
För oss har processen långsamt fått växa fram och vi var inte helt i fas. Jag var den som kom till insikt om att adoption kändes rätt först och för min man har det tagit längre tid.
När vi väl stod enade kring vår nya framtidsvision inleddes processen med ett obligatoriskt informationsmöte hos stadsdelsförvaltningen. Det finns många olika socialsekreterare/utredare och ibland finns det möjlighet att byta.
Gör det om personkemin inte stämmer!!
Vi hade turen att få en annan utredare än den vi mötte på första mötet. Hade vi inte fått det är det inte säkert att vi orkat ta oss igenom hela utredningen.
Som blivande adoptivförälder måste man genomgå en föräldrautbildning som belyser de särskilda utmaningar man står inför då man tar emot ett adoptivbarn. Sju kvällar spenderade vi tillsammans med andra barnalängtande par i en lokal på söder i Stockholm medan julshopping pågick i kvarteren runt omkring. Vi vände ut-och-in på olika känslor, argument och oss själva men vi knöt också band till andra i liknande situation.
Efter godkänd utbildning var det dags att möta vår utredare för bedömning. Det var svårt att bli så granskad in i minsta detalj, även om jag kan förstå vikten av det. Det finns så många människor som är olämpliga som föräldrar och kan "skaffa" barn hur som helst, var är rättvisan i det?
Under nästan tre månader bjöd vi in vår utredare i våra innersta själsliga och fysiska rum, vi analyserades, ifrågasattes, uppmuntrades, samlade underlag, dokument och referenser.
Den 28/6, efter nästan ett helt år totalt, blev vi godkända.
Nu kan processen börja på allvar!
tisdag 31 juli 2012
Ofrivillig barnlöshet - Alla tittar på
Att vara ofrivilligt barnlös kan ha klara orsaker men ibland vet man inte vad det beror på, det vill sig inte helt enkelt.
Ibland är det åldern som spökar, kanske en tidigare sjukdom eller infektion, ägg som krånglar eller spermier som slöar.
Oavsett är det så mycket mer än bara barnlösheten, sorgen och längtan efter ett barn som följer i kölvattnet.
Sorgen och frustrationen över att inte kunna ge sin make/maka ett barn, att inte kunna ge sina, kanske tjatande föräldrar ett barnbarn, sina syskonbarn kusiner osv.
Överallt matas man med reklam om att det finns hjälpmedel för ägglossning eller hur långt graviditeten fortskridit och det enda man känner är hur det knyter sig i magen och sorgen som äter sig allt djupare in i själen.
Varför just vi?
Varför kan alla andra utom vi?
Kompisarna får barn, andra får barnbarn och livet skiljer sig allt mer från våra vänners.
Vi har hund. Det funkar för oss men inte för omgivningen. Många är rädda för hundar, allergiska eller så hårar de för mycket.
Det finns alternativa vägar till att försöka få barn.
IVF, Äggdonation, Spermadonation och Adoption.
Gemensamt för alla är att man bjuder in hela världen att titta rakt in i sängkammaren.
Ingenting är längre heligt. Läkare efter läkare ska stoppa in ultraljudsstavar och gräva runt, prover på det mesta ska tas och varje möte med en läkare, vän, kollega, bekant innehåller frågan; "när ska ni skaffa barn?".
Barn är inget man "skaffar", barn är en oerhört värdefull gåva...om man har tur....och en sjuhelsikes jäkla uthållighet, tålamod och kärlek.
Min man, L, och jag är ofrivilligt barnlösa. Vi har provat ett otal IVF behandlingar, tagit oss igenom missfall, uppnått den ålder då IVF inte längre är möjligt och befinner oss just nu i en kämpig adoptionsprocess.
Välkommen att följa oss på vår resa mot vårt efterlängtade barn.
Ibland är det åldern som spökar, kanske en tidigare sjukdom eller infektion, ägg som krånglar eller spermier som slöar.
Oavsett är det så mycket mer än bara barnlösheten, sorgen och längtan efter ett barn som följer i kölvattnet.
Sorgen och frustrationen över att inte kunna ge sin make/maka ett barn, att inte kunna ge sina, kanske tjatande föräldrar ett barnbarn, sina syskonbarn kusiner osv.
Överallt matas man med reklam om att det finns hjälpmedel för ägglossning eller hur långt graviditeten fortskridit och det enda man känner är hur det knyter sig i magen och sorgen som äter sig allt djupare in i själen.
Varför just vi?
Varför kan alla andra utom vi?
Kompisarna får barn, andra får barnbarn och livet skiljer sig allt mer från våra vänners.
Vi har hund. Det funkar för oss men inte för omgivningen. Många är rädda för hundar, allergiska eller så hårar de för mycket.
Det finns alternativa vägar till att försöka få barn.
IVF, Äggdonation, Spermadonation och Adoption.
Gemensamt för alla är att man bjuder in hela världen att titta rakt in i sängkammaren.
Ingenting är längre heligt. Läkare efter läkare ska stoppa in ultraljudsstavar och gräva runt, prover på det mesta ska tas och varje möte med en läkare, vän, kollega, bekant innehåller frågan; "när ska ni skaffa barn?".
Barn är inget man "skaffar", barn är en oerhört värdefull gåva...om man har tur....och en sjuhelsikes jäkla uthållighet, tålamod och kärlek.
Min man, L, och jag är ofrivilligt barnlösa. Vi har provat ett otal IVF behandlingar, tagit oss igenom missfall, uppnått den ålder då IVF inte längre är möjligt och befinner oss just nu i en kämpig adoptionsprocess.
Välkommen att följa oss på vår resa mot vårt efterlängtade barn.
söndag 15 juli 2012
Drömmen om ett barn
Anna och Anders som var med i TV3s dokumentärserie om ofrivillig barnlöshet, Drömmen om ett barn, var med i en artikel i senaste numret av Adoptionscentrum Skånes medlemstidning. Där berättade de om sin adoptionsresa som ganska nyligen har startat. För er som inte får den kan ni läsa på deras blogg www.minlangtanefterdig.blogg.se
Anna är även styrelsemedlem i Barnlängtan Skåne vilket vi är mycket glada över :)
måndag 25 juni 2012
Vinnaren i fototävlingen är utsedd!
Ibland tar saker och ting lite längre tid än man har tänkt sig när man jobbar i en ideell förening. Det är mycket som ska hinnas med och ont om tid. Därför har det tyvärr dragit ut lite längre än utlovat när det gäller fototävlingen som vi utlyste för några månader sedan. Men den som väntar på något gott... ;)
Trumvirvel... Och vinnaren är... Jenny Bergenudd!!!
Ett stort grattis till dig och ett stort tack från oss för den fina tolkningen, den vackra bilden och ett litet extra plus för motiveringen till motivet som löd:
Eftersom att jag har befunnit mig i samma situation som de personer som så intensivt försöker att få barn och har en sån enorm längtan, känns det speciellt att fotografera för denna tävling.
Jag har idag tre fantastiska barn på 10, 9 och 7 år. Detta trodde jag aldrig för 11 år sedan.
Jag har fotograferat min dotters händer när hon håller i två olika stenar.
Det ena motivet har en äggformad sten. Den formen, av ett ägg, har alltid tilltalat mig.
Min tanke med fotot var att det mjuka möter det hårda, de mjuka händerna (hjärtformade) värnar om stenen som kan symbolisera ägget, längtan, men även det tuffa, råa, hårda som man faktiskt genomgår när man försöker får barn, alla behandlingar, alla undringar, allas frågor.
Ja, trots att man är skör och väldigt sårbar, tvingas man bli tuff och hård. Och den hårdheten behöver kärlek och omvårdnad.
Jag har snarlika tankar med det andra motivet med stenen som saknar en bit.
Här kan man se den biten som saknas av stenen som just den biten man känner att man saknar när man är ofrivilligt barnlös.
Här tänker jag också att händerna, det mjuka, värnar om den känslan man har, längtan man har, saknaden man känner.
Vi valde det första motivet med den äggliknande stenen. Och det är precis så vi tänker och känner som Jenny beskriver och den passar jättefint in på hemsidan.
Den fina bilden ligger nu ute på vår hemsida och ett presentkort på bio är på väg hem till Jenny.
/Styrelsen i Barnlängtan
Trumvirvel... Och vinnaren är... Jenny Bergenudd!!!
Ett stort grattis till dig och ett stort tack från oss för den fina tolkningen, den vackra bilden och ett litet extra plus för motiveringen till motivet som löd:
Eftersom att jag har befunnit mig i samma situation som de personer som så intensivt försöker att få barn och har en sån enorm längtan, känns det speciellt att fotografera för denna tävling.
Jag har idag tre fantastiska barn på 10, 9 och 7 år. Detta trodde jag aldrig för 11 år sedan.
Jag har fotograferat min dotters händer när hon håller i två olika stenar.
Det ena motivet har en äggformad sten. Den formen, av ett ägg, har alltid tilltalat mig.
Min tanke med fotot var att det mjuka möter det hårda, de mjuka händerna (hjärtformade) värnar om stenen som kan symbolisera ägget, längtan, men även det tuffa, råa, hårda som man faktiskt genomgår när man försöker får barn, alla behandlingar, alla undringar, allas frågor.
Ja, trots att man är skör och väldigt sårbar, tvingas man bli tuff och hård. Och den hårdheten behöver kärlek och omvårdnad.
Jag har snarlika tankar med det andra motivet med stenen som saknar en bit.
Här kan man se den biten som saknas av stenen som just den biten man känner att man saknar när man är ofrivilligt barnlös.
Här tänker jag också att händerna, det mjuka, värnar om den känslan man har, längtan man har, saknaden man känner.
Vi valde det första motivet med den äggliknande stenen. Och det är precis så vi tänker och känner som Jenny beskriver och den passar jättefint in på hemsidan.
Den fina bilden ligger nu ute på vår hemsida och ett presentkort på bio är på väg hem till Jenny.
/Styrelsen i Barnlängtan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)