Intervju med Tobias Persson

Björn Melin har på sin sida Bokstavstrogen publicerat en intervju med komikern Tobias Persson!

"Även om ofrivillig barnlöshet drabbar så många som mellan femton till tjugo procent av alla par som försöker få barn i Sverige är det något det talas väldigt lite om såväl privat som i det offentliga samtalet. Att många betraktar sjukdomen som ett "lyxproblem" bidrar säkert men av Tobias Perssons berättelse blir det uppenbart att för den som är drabbad kan tystnaden vara att föredra.

Här berättar han öppenhjärtligt för första gången om sin barnlängtan, åren som ofrivilligt barnlös och att det trots den långa vägen dit faktiskt inte enbart var glädjefyllt att få barn."

Klicka på länken för att läsa intervjun.

Manlig barnlängtan

Denna text är skriven av en gästbloggare som vill dela med sig av sina känslor och tankar om barnlängtan:

Jag ska försöka skriva lite om ofrivillig barnlöshet ur ett manligt perspektiv. När förfrågan dök upp i Facebookgruppen Barnlängtan verkade det självklart och jag tackade ja omgående. Men när det väl sjönk in kom det fram att det inte alls var så självklart. Min fru är helt på det klara med att jag skriver, och hon är okej med det, men jag vill ändå vara försiktig å hennes vägnar.

Jag fyller fyrtio på midsommardagen och har känt mig redo att bli pappa sedan jag var 26-27 någonting sånt där. Min barnlängtan är lite som att åka berg-och-dalbana; det går upp och det går ner. Det kan gå långa perioder utan att jag känner något, men så ibland hugger det till något så överjävligt. Det gjorde det just nu, och det var nog den sparken jag behövde för att komma igång och skriva. 

Min fru och jag är de enda i vår ganska stora umgängeskrets som inte har eller ska ha barn. Den meningen är plågsam att skriva. Länge var det ett par till som inte hade, men så en dag så skedde deras mirakel och de ska ha till hösten.
Missförstå mig inte, jag är överlycklig för deras skull precis som jag är för alla kvinnor som tar ett test och med glädje ser att det är positivt och berättar det för sin partner som också blir lycklig över det.
Men innerst inne så är det som om det sitter en liten liten flisa i själen och varje sådant besked knäpper till på den så att man påminns om att den där lilla saken sitter där och gör ont. Ont som tusan. Tårarna stiger i ögonen, precis som de gör när jag skriver det här. De rullar ner över kinderna och försvinner i skägget. Det här är inte något som vi män pratar med varandra om överhuvud taget. Varför vet jag inte riktigt men jag antar att det är den där dumma gamla manlighetstraditionen med att en riktig man uthärdar lidande. Det har män i min släkt gjort i generationer, och tro inte att det inte har färgat av sig på mig! Varför tror någon att jag är fyrtio och precis har kunnat börjat skriva om det här? Det tar tid att ändra normer, och normen är att när en man lider så lider han i tysthet. Punkt. Inget tjafs, inget känslopjunk och absolut ingen gråt! Vilken torped rätt i självkänslan. 

Men så är det nog inte riktigt. Jag tror att för varje gång en kille kan öppna upp sig för en annan kille, och särskilt en i samma situation, prata om hur man känner sig, gråta tillsammans, krama om varandra och ge stöttning så blir världen en lite bättre plats att leva i. Det hjälper såklart inte mot barnlöshet eller barnlängtan, men det blir lättare att bära smärtan. Jag har länge känt att jag exploderar om jag inte får prata med någon. Jag har bara kvinnliga arbetskamrater och på jobbet vet alla om vår situation och har tokhållit på mig varje gång det varit dags för ett nytt IVF-försök. Vissa av dem har också gråtit med mig varje gång det har misslyckats. Det har hjälpt, jag har upplevt stöd. Men de är alla mammor och om de någonsin varit ofrivilligt barnlösa så vet jag inte om de kommer ihåg hur det känns. 

Vad vill jag egentligen med detta då? Ja, inte ha en massa mail eller telefonsamtal. Jag fiskar inte efter sådant. Det jag vill är att vi karlar kryper ur vårt känsloskal som har klätts på oss sedan vi var små och börjar prata med varandra om hur vi känner. Och att vi inte är rädda att fråga om hur andra män mår om vi märker att något är fel, jag tror det gör så mycket. Vi ska självklart prata med våra partners också, stötta och finnas till hands när mensen åter har kommit, torka tårarna och göra det där lilla extra för varandra i vardagen. Men vi måste börja prata, och vi måste börja fort. Om inte annat så för vår egen skull.

Skrivet av Nicklas Foresti

IVF-podden

Avsnitt 11 Intervju Karin

Att få ta del av någons liv ger många gånger en känsla och visshet att man inte är ensam. Ofta skapar andras berättelser hopp och lugn. Att höra att det finns ett liv även efter nuet.

Lever man som ofrivilligt barnlös känns många gånger både nuet och framtiden hopplös odefinierad. Som att nuet ska pågå för alltid. Trots att man gör allt, känner man sig maktlös. Karin pratar om en grå filt eller ett filter som under en tid av hennes liv färgade allt. I det här avsnittet delar Karin med sig av hennes långa krokiga kamp att försöka få barn. Att dela med sig av sina livsberättelser kräver mycket. Ett stort tack till dig, Karin, som kommit till ivfpodden och delat med dig av ditt liv!

Avsnitt 12 Intervju Adoptionscentrum

Adoption förenar många familjer varje år.
I det här avsnittet är Heléne Mohlin från Adoptionscentrum vår gäst i ivfpodden för att berätta om adoptionsprocessen och få rätsida på frågor och funderingar.

Avsnitt 13 Missfall

En graviditet välkomnas av de allra flesta med glädje. Ofta så börjar man ofta att planera och se framåt. De flesta graviditetet löper fint framåt, men många drabbas någon gång i livet av missfall. Många kvinnor rannsakar sig själva efter ett missfall. Vad kan de ha gjort fel och varför blev det så här? Vad kan man göra för att minska risken för missfall?

I det här avsnittet möter vi Dr Lena George som disputerat på frågor kring tidiga missfall. Lena är Carolinas kollega och tillsammans benar vi ut vanligt förekommande tankar och frågor kring graviditet och missfall.

Gästblogga!

Visst kommer ni ihåg att ni kan göra er röst hörd här på bloggen?

Maila mig på camilla.garefelt@barnlangtan.com för att publicera egna texter!

Mors dag

OFRIVILLIGT BARNLÖSAS DAG 2014

I maj 2011 kom bloggaren Wilda Mathilda med idén  att fira alla ofrivilligt barnlösa på en egen dag. Det blev dagen före Mors Dag.  Andra  följde efter och det blev ett event på Facebook. Barnlängtan anammade det fina initiativet som blev en succé. Sedan dess firas dagen varje år.

Rihanna - What now?
I've been ignoring this big lump in my throat
I shouldn't be crying
Tears were for the weaker days, I'm stronger now
Or so I say, but something's missing

Whatever it is, it feels like it's laughing at me
Through the glass of a two-sided mirror
Whatever it is, it's just laughing at me
And I just wanna scream

What now, I just can't figure it out
What now, I guess
I'll just wait it out, wait it out
What now, what now

I found the one, he changed my life
But was it me that changed
And he just happened to come at the right time
I'm supposed to be in love but I'm numb again

Whatever it is, it feels like it's laughing at me
Through the glass of a two-sided mirror
Whatever it is, it's just sitting there laughing at me
And I just wanna scream

What now, I just can't figure it out
What now, I guess
I'll just wait it out, wait it out
What now, please tell me, what now

There's no one to call
'Cause I'm just playing games with them all
The more I swear I'm happy
The more that I'm feeling alone

'Cause I spend every hour
Just going through the motions
I can't even get the emotions to come out
Dry as a bone but I just wanna shout

What now, I just can't figure it out
What now, I guess
I'll just wait it out wait it out
What now, somebody tell me, what now

I don't know where to go
I don't know what to feel
I don't know how to cry
I don't know, oh, oh why

I don't know where to go
I don't know what to feel
I don't know how to cry
I don't know, oh, oh why

I don't know where to go
I don't know what to feel
I don't know how to cry

I don't know, oh, oh why, so what now?

Det är dags att sluta skämmas – fira vår dag!

Ofrivilligt barnlösas dag

Imorgon är det dagen då vår sjukdom ska uppmärksammas!